Mjöd del två

Nu ska det mjödas!

Ta din stora gryta. Fyll upp med vatten. Beräkna en femtedel honung. Jag har 10 liter i min så det blir tre burkar honung. Lös upp honungen i vattnet och låt det koka ca 30 min. Skumma av när du känner att det behövs. Jag har läst vissa som skriver att det inte behöver koka alls utan räcker om det värms upp och andra som gör gällande att det ska koka en timme. Jag lägger mig alltså i mitten och anser det räcka gott och väl. Tanken är väl att det ska ta död på bakerier och koka ihop men att honungen inte ska förstöras helt. Honungen innehåller ju mycket nyttigt och det vill man behålla samtidigt som man vill underlätta för jäsningen genom att ta död på oönskade bakterier och svampar som kan finnas i vattnet och eventuellt honungen.

Rör om i grytan med en träslev då och då och koka inte för hårt.

Under tiden det kokar kan du passa på att göra rent damejeanen eller dunken som du ska jäsa i. Använd till exempel en vattenkokare och fyll på med kokande vatten. Se till att fylla upp hela vägen och häll gärna lite över mynningen så att den också blir bakteriefri. Häll även kokande vatten över gummi-korken/damasken och jäsröret så att det blir lite desinficerat. Låt sedan stå en stund och svalna innan du häller ut det igen.

När mjödet kokat sina 30 minuter är det bara att hälla över i behållaren. Det får ha en stund på sig att svalna. Ta nu några fina äpplen som du plockat från ditt favoritträd och skiva upp i klyftor. När mjödet svalnat lägger du i dessa och förseglar med gummikork eller damask. Har du inga äpplen från eget träd kan du köpa i affären men tänk på att dessa kan vara besprutade. Tvätta äpplena och lägg dom ute över natten så att dom kan samla på sig lite naturliga jästmikrober. Lättast är det givetvis om man gör detta på hösten då det finns som mest jästmikrober i luften. Är det vinter kan man säkert använda äpplen ändå. Helst då sådana man plockat på hösten och fryst in. Jag har sett många roliga kombinationer av frukter och bär så använd fantasin och vad du gillar. Blåbär ska tydligen vara bra men ger ju mycket färg och jag vill inte ha mitt mjöd blåbärsfärgat. Inte än i alla fall.

Såhär ser det ut när det är på gång att jäsa. Det ska stå några veckor. Tre till åtta veckor ska det ta enligt de källor jag förlitar mig på. Svårt att säga hur lång tid min jäsning tar men när det jäser och bildas gas i behållaren ser man att bubblor kommer ur vattenlåset. När mjödet nått en alkoholhalt på 4-5% ska jäsningen naturligt stanna av. Så långt har jag inte kommit än. Min jäsning har pågått i ca två veckor nu men det ser lovande ut. Än så länge kommer det en bubbla var 20-30 sekund och äppelbitarna ser helt fräscha och friska ut. Dom visar ingen tendens till att ruttna. Ett vitt skum har bildats runt äppelbitarna Först trodde jag det var mögel men det ser helt ok ut när man tittar närmare. När det slutar bildas gas i behållaren och bubblorna slutar komma så ska jag ta och testa att dricka mjödet. 

Sådär. Hoppas det gav lite hjälp. Här är några länkar som jag själv tagit hjälp av:

http://www.runristare.se/mjod/

http://hem.passagen.se/susbrom/MJOD.HTM

http://mead.forum24.se/mead-forum-1.html

http://www.hexmaster.com/mead/usa.html

http://handbok.alternativ.nu/Mat/Honung/Mj%C3%B6d

Mjöd del ett

Ok, sommaren 2013 är över och hösten är här. Jobbet har börjat och det blir mörkt på kvällen igen. Minnena från sommaren dröjer sig dock kvar och jag ska nu försöka sammanfatta ett av mina galna projekt som jag startat, och i skrivande stund håller på med; hembryggning av mjöd.

I början av augusti var jag och min flickvän på medeltidsveckan i Visby. Vi var på Gotland även året innan men fick då endast en glimt av medeltidsveckan och vad det innebar. Detta året ville vi gå hela vägen och klä ut oss. Personligen tycker jag inte att just medeltiden (1100 - 1500 efter kristus) är så spännande men däremot vikingatiden varpå jag försökte vinkla min utklädnad mer åt vikingahållet (800-1100 efter kristus). Hur väl jag lyckades får ni bedöma själva...

Ju mer jag satte mig in i vikingatidens kläder, kultur och sedvänjor blev jag mer och mer fascinerad av denna tidsepok (och det blev inte bättre av att jag såg första säsongen av serien Vikings som History Channel har skapat. Riktigt bra serie för övrigt. Ser fram emot nästa säsong.) När vi var på Gotland och gick runt på marknaden saknade jag mjödet. Man föreställer sig ju alltid en viking som dricker "mjöd" ur ett stort dryckeshorn. Men vad är mjöd? De flesta tror att det är något slags primitivt öl. Det trodde jag också först. Men förra året när vi var på Gotland såg vi att det fanns mjöd på systembolaget. Det visade sig då vara ett dyrt vin av något slag och det kändes lite för lyxigt att slänga drygt 200 kronor på någonting som liknade ett fint vitt vin men som kanske inte var gott. Jag ville ju ha något grumligt konstigt helst i ett trä- eller tennkärl som kändes vikingatid. 

Kolla på bilden nedan... Ser det ut som någonting man hade på vikingatiden?! Nej det ser mer ut som en fin bjudning i Solsidan eller en lyxig konferensmiddag på ett stelt hotell. Jag vill ha RIKTIGT MJÖD! 

Så, jag fick aldrig tag på den typen av mjöd som jag föreställt mig och som jag sett på tv-serien Vikings (där dom kallar det "ale" och inte "mead"...). Hur kan man ha en medeltidsmarknad med allt från vildsvinskebab och gycklare till yxkastning och kanderade äpplen, MEN INGET MJÖD?! Så jag började fundera på om det gick att göra själv. Jag googlade runt lite och hittade lite halvbra sidor och forum med instruktioner men jag stod fortfarande med många frågetecken; Hur vet man när det är klart? Hur vet man att alkoholhalten är ok? Hur får man det sådär härligt grumligt som på vikingatiden (som man föreställer sig)? Jag fick dock den kunskapen jag behövde för att komma vidare kände jag. När vi var på väg hem från Gotland nu i år så stannade vi några dagar i Jönköping. På en Ica Maxi-butik hittade jag Mjöd när jag letade efter måltidsdrycker som typ lättcider.

Det var ju låg alkoholhalt men till min förtjusning var det i alla fall en viking på etiketten. Men det var helt klart och bara lite honungsfärgat och det var ju inte så jag ville ha det. Men det var väldigt gott och jag förstod att iskallt riktigt mjöd borde vara otroligt gott.

Väl hemma efter semestern på Gotland började jag se mig omkring efter det man behöver för att tillverka mjöd. Egentligen är ju mjöd en alkoholhaltig dryck på enbart honung och vatten men som kan smaksättas med frukt efter smak. Om jag kan göra eget mjöd av mitt kranvatten och närproducerad honung och eventuellt äpplen från ett närliggande äppelträd föreställer jag mig att det är bättre för miljön än att köpa burköl på ICA. Det är närproducerat, det gynnar biodlare och därmed den biologiska mångfalden. Jag kanske till och med skulle kunna bjuda på mjöd istället för vin/öl till en middag med vänner.

Som av en händelse hade mina föräldrar två damejeaner på 10 liten var som dom köpt för att göra eget vin av vinbär för många år sedan men som sedan dess bara stått och dammat. Dom var ju inte direkt fräscha och ett av de råd som återkommer på internet när det gäller hemmabryggning är att utrustningen behöver vara ren. Så jag har tvättat och diskat mina två damejeaner flera gånger och precis innan jag ska hälla på mjödet så fyller jag upp dom med kokande vatten för att vara säker på att allt liv därinne dör. Det verkar ha fungerat bra. Man kanske hade kunnat använda rengöringssprit men eftersom jag vill vara så autentisk och miljövänlig som möjlig förlitar jag mig på kokande vatten.

Så nu är vi nästan framme vid själva bryggandet... vad behöver man då för att tillverka mjöd?

Med hjälp av bilden och lite förklarande text så hoppas jag att de flesta hänger mer...

Man behöver:

- Honung. Ganska många burkar och gärna av fin närproducerad sort. Hela grejen med att göra det hemma är att det ska vara smart, ekologiskt och öka användningen av honung som en mycket viktig naturprodukt.

- Vatten. Har man bra kranvatten är det helt ok. Många säger att det ska vara "källvatten" men jag vet inte riktigt vad man menar med det och jag har ingen källa. Vill inte åka långt och transportera hem fint vatten när jag har bra kranvatten.

- Stora kärl att jäsa i. Jag hade tur att få tag på två 10-liters damejeaner men det skulle förmodligen gå bra med plastdunkar eller annat som är tätt. Helst skulle man ju ha träkärl eller tunnor i ek för att så långt det är möjligt efterlikna vikingatidens aromer och smaker. 

- Jäsrör/vattenlås och gummidamasker. Min mamma hade två jäsrör som hon fått i present... Dom kommer från ett företag som heter Hisab men jag förmodar att det går bra att beställa sådant på internet från en hembryggningsbutik. Samma sak med gummidamaster eller gummikorkar med hål i för jäsrören. Grejen med jäsrör är väl att den gas som bildas vid järningen ska kunna komma ur behållaren utan att syre kommer in. På vikingatiden hade man ju träkärl och dom kunde säkert expandera lite plus att dom inte var helt täta så gasen kunde ta sig ut. Men mina glaskärl hade förmodligen exploderat om dom inte hade jäsrör med vattenlås.

- Frukt för vildjäsning. Ok, det här är knepigt. På många ställen jag läst om mjödbryggning har man pratat om vildjäst och hur man "odlar" detta. Många skriver att man kan ställa ut en liten mängd honung och vatten som får "fånga in" jäst ifrån luften och sen odlas detta i några dagar. Jag har testat men det blir bara mögel. Jag förlitar mig istället till kraften hos frukt och nu på hösten har man ju massor med äpplen som bara ruttnar bort så det är ypperligt att samla ihop och frysa in dessa för att senare ha i mjödbryggningen. Jag återkommer senare till mina egna erfarenheter av just äpplen som jäskatalysator vilket har fungerat sjukt bra.

- Ett stort kokkärl. Om du ska brygga mycket mjöd, vilket jag tycker du ska göra för det är en del jobb och man vill ju kunna bjuda lite och spara lite, så skaffa ett stort kokkärl. Jag köpte en tiolitersgryta och den är klumpig men väldigt bra i detta sammanhang. 

Snart tillbaka med mer om själva hantverket. Stay tuned!

http://littke.blogspot.se/2013/09/mjod-del-tva.html

Tankar kring varg i Sverige

Jaha... Miljöministern tror att vi ska kunna klara en livskraftig vargstam på 180 djur i Sverige som tillsammans med Norge skulle bilda en Skandinavisk population på cirka 210 individer. Det tror inte jag. Enligt vad jag vet om genetik och vad som går att läsa sig till är 500 individer ett återkommande minimum för de flesta typer av populationer. Om populationen dessutom redan är kraftigt inavlad, isolerad och utsatt för tjuvjakt borde man lägga till en buffert på ca 200 djur. Då är man uppe på den nivån som jag tycker är rimlig och som även Naturskyddsföreningen förespråkar. Miljöministern säger förvisso att det krävs "hårt arbete" för att hålla vargstammen frisk och genetiskt stark. Men vad får man då? I längden tror jag man får uppretade människor på "landsbygden" (ucsh, gillar inte att använda det begreppet) som hävdar att vargar är onaturliga och inte hör hemma här. Att det bara är något dom ska behöva leva med för att Stockholmare och Tyskar ska ha något exotiskt att se fram emot när dom åker ut till sina sommarställen.

Jag tycker i så fall det är bättre att ha lite mer vargar som klarar sig själva och att människor faktiskt får vänja sig vid att det finns. Dom kommer anpassa sig till slut, både människorna, vargarna och deras bytesdjur. Det finns någonting som forskarna kallar för predatornaivitet och man talar om att älgarna i Sverige lider av detta. Dom har helt enkelt blivit dumma och slöa av vargarnas frånvaro. Kanske gäller det även människorna? För vad är det för förvriden syn på naturen vi har när vi tror att allt som utgör ett potentiellt hot eller skrämmer oss bara går att döda så är problemet borta. Då skjuter vi oss själva i ryggen snart tror jag. Vi är lite för bekväma. Dom som ser alla rovdjur som problem borde åka till Afrika, där man har konkreta problem med sin egen överlevnad på grund av de stora rovdjuren. Men man hatar dom inte för det. Visserligen förekommer tjuvjakt men det är snarare för att djurdelarna går att sälja och inte för att man vill göra sig av med djuren. Det är två olika världar. Här sitter vi feta och mätta och klagar på det mesta medan vi dricker lite kyld öl medan man i Afrika knappt har vatten men trots det är glada och ser på livet som en gåva.

Det är tur att vargarna själva inte vet om vilka känslor dom rör upp hos oss människor. Dom har verkligen en förmåga att dela upp oss i två läger som få andra ämnen. Om dom visste skulle dom nog välja att utrota sig själva för att slippa lyssna på allt tjafs. Samtidigt finns det en stor grå massa bland oss Svenskar som är helt oinsatta i denna rovdjursdebatten i sitt land. Än mindre förstår de ekologiska system som vi är så beroende av men så okunniga om. "Vad ska vi med varg till". Det är en bra fråga som är svår att svara på men den som orkar lyssna, förstå och ta in svaret kommer vara ganska övertygad om att vi behöver friska och levande populationer av alla djur och växter som naturligt förekommer här i Sverige.

Sista dagarna

De sista dagarna har vi spenderat i Nanyuki och Sweetwater Game Reserve. Det har verkligen varit en otroligt värdig avslutning på resan. Vi har gjort mycket "game drives" (safari) och sett de flesta av de stora spektakulära afrikanska djuren såsom lejon, gepard, elefant, noshörning och buffel. Tyvärr har vi inte fått se någon leopard men man kan inte få allt.

Den absoluta höjdpunkten var nog i morse då vi åkte ut tidigt för att försöka få se en gepard. Och vi blev inte besvikna. Vi fick se en gepardhona med tre jättesmå ungar. Dom kan inte ha varit äldre än tre veckor. Och vi fick se dom på riktigt nära håll och hörde mammans lockrop och ungarnas svar. Sen bar hon iväg en av ungarna också innan vi bestämde oss för att köra vidare för att inte störa henne för mycket. Senare på dagen såg vi ytterligare en gepard men det var troligen en ensam hane. Och igår såg vi två lejon och massor av elefanter. Idag fick vi se en riktigt liten elefantunge.

Vi har också fått se chimpanser på nära hålla fast dom var bakom galler. Det är Ol Pejeta Chimpanzee Refuge som tar hand om chimpanser som fallit offer för handel med djur eller på annat sätt drabbats av människors illvilja.

Det ska bli skönt att påbörja färden hemåt. Man har hunnit med så ofantligt mycket den här månaden i Kenya men samtidigt hunnit att ha lite ledigt och njuta av att vara utomlands. Så det har varit en otrolig resa som jag kommer ha med mig hela livet.

Aberdares nationalpark

I förrgår åkte vi från kaffegården, där vi spenderade två nätter. Vi körde rakt upp för Aberdares-bergen och hamnade i en mycket märklig natur på 3000 meters höjd. Vi kom dit på kvällen och det var mörkt när vi kom fram till stugorna vi skulle sova i. Det var stugor som liknade dom man finner i alperna och det var väldigt kallt
, bara några enstaka plusgrader.
Utanför stugorna gick små duiker-antiloper och bushbocks. Det var svinkallt i stugorna på natten och vi sov med alla kläder på plus filtar. På morgonen var det frost på marken och vi började dagen med att ta en lång promenad till ett vattenfall. När vi kommit dit hade solen kommit upp och värmde bra. Jag och några andra badade i vattenfallet även om det var på gränsen för kallt.

Efter badet blev vi hämtade av terrängbilarna som körde oss tillbaka till stugorna för en riktig frukost (vi hade bara fått en liten frukost innan promenaden). Sen var det dags för att åka safari uppe på Aberdares och senare nedåt dalen öster om bergen. Det var mycket häftigt att se hur vegatationen förändrades på vägen ner och hur det blev betydligt varmare. När vi var nästan nere fick vi se många djur i den ganska gröna vegetationen. Bland annat, bufflar, babianer, waterbucks, colobusapor och elefanter. Vi kom väldigt nära en elefant som vi fick mycket fina bilder av.

Kusten

Beklagar att jag inte uppdaterat bloggen på ett tag. Mitt i

nternet har inte fungerat bra och jag har inte haft möjlighet att köpa nytt förrän nu.

Vi är nu på en gammal kaffegård vid en kaffeplantage en bit utanför staden Thika. Vi kom hit igår kväll efter en lång bussresa från kusten där vi tillbringat en hel

vecka vid ett litet samhälle vid namn Msambweni. Där var det som rena semestern. Mycket varm och fuktigt men nära till havet. Vi bodde i stora lyxiga hus med en fläktande havsbris och en stor trädgård med pool. Vi gjorde inte så många utflykter under tiden i Msambweni. En utflykt för att titta på mangroveskog och en utflukt för delfinsafari och snorkling vid korallrev. Utöver detta har vi mest gjort små utflykter till den större byn Diani och staden Mombasa.

Vid kusten var det helt otroligt varmt och på natten var det svårt att sova på grund av värmen. Men vi har också sett jättehäftiga saker som en död stor havssköldpadda som spolats upp av tidvattnet. På nätterna hade vi små bushbabies (av typen small eared galago) som sprang omkring i träden och på dagarna var det apor som underhöll oss vid poolen.

På vägen från kusten hit till Thika såg vi elefanter i naturreservatet Shimba hills och Tsovo National Park.

Idag har vi besökt anläggningar för uppdrivning av bland annat mangoträd, avokado, rosor och diverse grönsaker. Och om en liten stund ska vi ut och titta på kaffeodlingar. Mycket spännande men det är varmt i solen.

Naivasha och Hell's Gate

Efter Masai Mara återvände vi till kampingen i Naivasha och bytte aktivitet med den a
ndra gruppen. Dom hade varit i Hell's Gate National Park och sovit över i en grotta där. Men det fick inte min grupp göra för guiderna och masaierna hade uppfört sig illa och varit för berusade på kvällen. Så vi fick istället tälta uppe på en platå med fin utsikt över Hell's Gate-parken. Vi hyrde cyklar och cyklade runt lite i parken och såg bland annat mycket vårtsvin, giraffer, zebror, gaseller och bufflar. Men det regnade och jag kände mig inte helt ok så det var lite svårt att ta till sig allt.

På kvällen grillade vi och det var mycket mysigt men jag var fortfarande inte ok och kände mig febrig. Så jag gick och la mig tidigt den kvällen. På morgonen vaknade man till en otroligt fin soluppgång över Hell's Gate och efter frukosten åkte vi till en slingrande ravin som vi gick i och där fanns varma källor. Vattnet som kom ur berget var nästan kokande. Efter ravinpromenaden fick man välja om man ville cykla upp på ett berg med fin utsikt. Jag valde att göra detta men

det var otroligt tungt eftersom vi befann oss ca 1500 meter över havet och att man hade varit lite sjuk dagen innan. Men det gick och vi var en grupp på 8 personer som cyklade hela vägen upp.

Efter Hell's Gate återvände vi till kampingen vid Naviasha-sjön och hade en lugn kväll i baren där. Dom som varit i Masai Mara under tiden vi var i Hell's Gate hade redan åkt till Nairobi. Precis nedanför vår kamping, cirka 80 meter från våra tält, gick en stor flodhäst och betade på kvällen och natten.

Dagen därpå var det dags att bryta upp lägret från Naivasha och åka vidare mot Nairobi och kusten. Men innan vi åkte fick dom som inte varit på sjösafari på Naivashasjön möjlighet att göra detta, bland annat jag själv. Så vi åkte ut med en liten långsmal båt på förmiddagen och tog ett halvt varv runt sjön och fick se mycket roliga fåglar och massor av flodhästar.