Tankar kring varg i Sverige

Jaha... Miljöministern tror att vi ska kunna klara en livskraftig vargstam på 180 djur i Sverige som tillsammans med Norge skulle bilda en Skandinavisk population på cirka 210 individer. Det tror inte jag. Enligt vad jag vet om genetik och vad som går att läsa sig till är 500 individer ett återkommande minimum för de flesta typer av populationer. Om populationen dessutom redan är kraftigt inavlad, isolerad och utsatt för tjuvjakt borde man lägga till en buffert på ca 200 djur. Då är man uppe på den nivån som jag tycker är rimlig och som även Naturskyddsföreningen förespråkar. Miljöministern säger förvisso att det krävs "hårt arbete" för att hålla vargstammen frisk och genetiskt stark. Men vad får man då? I längden tror jag man får uppretade människor på "landsbygden" (ucsh, gillar inte att använda det begreppet) som hävdar att vargar är onaturliga och inte hör hemma här. Att det bara är något dom ska behöva leva med för att Stockholmare och Tyskar ska ha något exotiskt att se fram emot när dom åker ut till sina sommarställen.

Jag tycker i så fall det är bättre att ha lite mer vargar som klarar sig själva och att människor faktiskt får vänja sig vid att det finns. Dom kommer anpassa sig till slut, både människorna, vargarna och deras bytesdjur. Det finns någonting som forskarna kallar för predatornaivitet och man talar om att älgarna i Sverige lider av detta. Dom har helt enkelt blivit dumma och slöa av vargarnas frånvaro. Kanske gäller det även människorna? För vad är det för förvriden syn på naturen vi har när vi tror att allt som utgör ett potentiellt hot eller skrämmer oss bara går att döda så är problemet borta. Då skjuter vi oss själva i ryggen snart tror jag. Vi är lite för bekväma. Dom som ser alla rovdjur som problem borde åka till Afrika, där man har konkreta problem med sin egen överlevnad på grund av de stora rovdjuren. Men man hatar dom inte för det. Visserligen förekommer tjuvjakt men det är snarare för att djurdelarna går att sälja och inte för att man vill göra sig av med djuren. Det är två olika världar. Här sitter vi feta och mätta och klagar på det mesta medan vi dricker lite kyld öl medan man i Afrika knappt har vatten men trots det är glada och ser på livet som en gåva.

Det är tur att vargarna själva inte vet om vilka känslor dom rör upp hos oss människor. Dom har verkligen en förmåga att dela upp oss i två läger som få andra ämnen. Om dom visste skulle dom nog välja att utrota sig själva för att slippa lyssna på allt tjafs. Samtidigt finns det en stor grå massa bland oss Svenskar som är helt oinsatta i denna rovdjursdebatten i sitt land. Än mindre förstår de ekologiska system som vi är så beroende av men så okunniga om. "Vad ska vi med varg till". Det är en bra fråga som är svår att svara på men den som orkar lyssna, förstå och ta in svaret kommer vara ganska övertygad om att vi behöver friska och levande populationer av alla djur och växter som naturligt förekommer här i Sverige.